Minska ohälsans startsidaLäs om de olika projekten för att minska ohälsan i  den offentliga sektornLäs utvärderingarLäs om våra seminarierBakgrunden till minska ohälsanKontakta oss på VINNOVALäs VINNOVAs reportage

Genomförande av utvärderingen
   När VINNOVA fick regeringens uppdrag att följa de 18 projekten
gjordes en kartläggning och en självutvärdering av vad som
dittills gjorts lokalt inom projekten. Med utgångspunkt från resultaten som dokumenterades i en Kartläggningsrapport initierades ett forsknings- och utvärderingsprojekt av VINNOVA och forskare vid Arbetslivsinstitutet och Linköpingsuniversitet. I detta projekt studeras de 18 projekten utifrån frågor om hur man får resultaten av tidsbegränsade utvecklingsprojekt att leva vidare. "Kunskapsutveckling och hållbarhet" heter projektet, och här finns projektbeskrivningen.
   Som den del av detta projekt och den fortsatta utvärderingen anordnas seminarier där personer som är engagerade i de 18 projekten och forskarna deltar. Syftet är att åstadkomma ett gemensamt lärande och kunskapsutveckling kring de frågor är aktuella inom forsknings- och utvärderingsprojektet. Dokumentationer publiceras allt eftersom under Seminarier

Projekten möts i seminarier

   VINNOVA arrangerar fortlöpande seminarier där engagerade i de 18 projekten kan mötas och utbyta erfarenheter. Dokumentationer publiceras allt eftersom under Seminarier

Bakgrund
   Regeringen har gett VINNOVA i uppdrag att följa, utvärdera och sprida information om de 18 projekt som ingår i deras satsning ”Försök att minska ohälsan inom offentliga sektorn”. Se vidare beskrivning av uppdraget. VINNOVAs insatser ska komplettera de utvärderingar och den resultatspridning som görs av de 18 projekten.
   Arbetet bedrivs i nära samverkan med de 18 projekten och forskare vid Arbetslivsinstitutet och Linköpings universitet. Uppdraget ska slutrapporteras senast den 30 september 2006. Ansvarig handläggare på VINNOVA är Carl Ridder.


Projekt – och sedan?

Forskarlag samlar erfarenheterna

   18 projekt drogs igång för att utveckla mer hälsosamma arbetsplatser. Ett särskilt forskarlag studerar under flera år projekten tillsammans med de engagerade. På så sätt ska de nya kunskaperna och insikterna bevaras och användas vidare.
   – Hade man byggt in lärande i alla de projekt och program för förbättringsidéer som drivits sedan 30-talet, så skulle vi inte ha haft de sjuktal och den arbetslöshet vi har idag, hävdar Lennart Svensson, en av forskarna.



   – De finansiärer som vågar gå in i en "förädlingsdialog" med dem som söker pengar, de kan räkna med ett bättre resultat, säger Lennart Svensson, en i forskartrion som utvärderar projekten inom "Försök att minska ohälsan inom offentliga sektorn", tillsammans med deltagarna i de 18 projekten. Foto: Olof Näslund
"Vi vet över huvud taget inte om alla dessa projekt, program och utvecklingssatsningar har någon långsiktig effekt när det gäller till exempel hälsa."
   De skräder inte orden, Lennart Svensson och Gunnar Aronsson vid Arbetslivsinstitutet, och Jörgen Eklund vid Linköpings universitet. I den projektansökan som ligger till grund för utvärderingen ger de sin beskrivning av hur utvecklingsprojekt alltför ofta hanterats.
   De framhåller där att Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest på omfattande program för bättre villkor i arbetslivet, till exempel bättre arbetsmiljö, ökat inflytande och jämställdhet, och en ökad och hållbar tillväxt. Men att dessa stora program alltför sällan utsätts för en djupare analys av långsiktiga effekter.

Lönsamt?
   Mer än 70 miljoner kronor har plöjts ner i projekten inom "Försök att minska ohälsan inom offentliga sektorn". Kommer samhället att få tillbaka de pengarna? Är det här lönsamt?

   – Om projekten förhindrar att 30-40 anställda slås ut så har man räknat hem pengarna. Men jag tycker inte att den frågan är så intressant, säger Lennart Svensson.
   Han skiljer mellan resultat och effekter. Resultat är det som är snabbt mätbart, som minskade sjuktal. Effekter är långsiktiga.
   – Det finns ingen motsats mellan resultat och effekter. Men man får inte vara alltför inriktad på resultat. Det viktiga för oss är att utvinna kunskaper som kan byggas in i framtida satsningar.
   Att jaga resultat kan till och med gå ut över effekten, menar han, och tar som exempel kommuner som med statligt stöd rev olönsamma hyreshus. Resultatet blev bra, effekten på sikt blev mindre bra.
   På samma sätt är det när en myndighet sparar för att förbättra sitt resultat, medan det kanske leder till negativa effekter för andra myndigheters ekonomi.

Hållbarhet

   Den övergripande frågan för utvärderingsprojektet är hur projekt ska startas, drivas och följas upp för att de verkligen ska bidra till en hållbar utveckling i arbetslivet. Dels vill man veta hur varje projekt påverkar den egna verksamheten i respektive kommun eller landsting, dels hur erfarenheterna och lärandet kan spridas till andra arbetsplatser och organisationer.
   Lennart Svensson hoppas att myndigheter och verk ska ta till sig de erfarenheter som nu samlas.
   I värsta fall kan man misstänka att ett projekt startats för att politiker eller ledning vill visa lite handlingskraft, eller helt enkelt för att det funnits pengar att söka. Efter projekttiden kan lärandet utebli på grund av en omorganisation, av organisatorisk glömska eller för att det hänt något nytt i samhällsdebatten som man hellre hoppar på, menar Lennart Svensson.
   – Man måste fråga sig varför man startar ett projekt. Vi tycker inte att man ska ge ut projektpengar om det inte finns en trovärdig plan för hur erfarenheterna ska användas efter projekttiden.
   – De som söker pengarna ska kunna visa att det byggs in ett lärande, att det finns stöd uppifrån i organisationen, att det finns en idé om vilka effekter man kan få ut på sikt, att man är beredd att träffa andra projekt och utbyta erfarenheter.
   – De finansiärer som vågar gå in i en ’förädlingsdialog’ med dem som söker pengar, de kan räkna med ett bättre resultat, säger Lennart Svensson.
   Han vill se mer av aktiv projektstyrning.
   – Projekt ska vara djärva, de ska misslyckas ibland. Det vore naturligt att man avbryter projekt som misslyckas. Men de avbryts aldrig.
   – Jag tycker att man ska utbilda styrelseproffs. Projektledarna är för starka. Om det är svårt att styra produktion, hur svårt är det då inte att styra ett utvecklingsprojekt som man från början inte vet vart det ska leda?
   – Det är enorma pengar det handlar om. Miljarder. Det här är allvarliga frågor som måste lyftas upp på en principiell nivå.

Söka mekanismerna

   Så medan de 18 projekten satsning provar allt från ledarutveckling och samtalsgrupper till friskvårdssatsningar och personliga hälsoplaner, så bidrar erfarenheterna från dessa kommuner och landsting till en beskrivning av goda förutsättningar för framgångsrika projekt.
   – Om vi kan analysera betingelserna så kan vi förbättra projekten medan de pågår. Men det är bara bonus. Framför allt ska vi söka mekanismerna som gör vissa projekt mer framgångsrika än andra, till nytta för kommande projekt och program.
   Forskning kan ske på olika sätt. Man kan ha ett akademiskt förhållningssätt som innebär att man iakttar utan att delta. Man "forskar på" något. I aktionsforskning är man direkt engagerad i att förbättra verkligheten samtidigt som man studerar den. Man "forskar för" något. I beställd uppdragsforskning vill beställaren ha fram ett visst resultat.
   Alla varianter har sitt berättigande, menar Lennart Svensson. Det aktuella projektet drivs som interaktiv forskning, där idealet är att "forska med".
   – Deltagarna blir medforskare. Det kräver att de har distans till sig själva och att de är beredda att reflektera tillsammans med andra, säger Lennart Svensson.

Vitala projekt

   - Deltagarna blir medforskare. Det kräver att de har distans till sig själva och att de är beredda att reflektera tillsammans med andra, säger Lennart Svensson, arbetslivsforskare med lärande som specialfält. Foto: Olof Näslund

   Han tycker att det bland de 18 projekten inom "Försök att minska ohälsan inom offentliga sektor" finns en hel del vitalt och ambitiöst som går att dra lärdomar av. Forskargruppens doktorand Hanne Randle besöker fortlöpande projekt ute i landet, gör intervjuer och återför. Vid de återkommande seminarierna under 2005 får ett par projekt i taget presentera sig och får sitt projekt speglat av observatören Hanne Randle.
   Forskarna deltar i diskussionen och tillför kunskap utifrån. Erfarenheterna vädras också i gruppsamtal under seminariedagarna.
   – Det blir en interaktion i flera steg, där vi växlar mellan vad de uppfattar och vad vi ser, säger Lennart Svensson.

Dialog viktigast

   – När man tvingas presentera något för andra måste man fundera över vad som var bra och vad som var dåligt och formulera det för sig själv och andra. Man lär sig något om sig själv – av andra. Jag tror att det är så lärande går till. Dialogen är den enskilt viktigaste faktorn för framgångsrika projekt.
   Han betonar att dialog inte räcker, att utvecklingsprojekt i arbetslivet ibland kan bli bara samtal och ingen produkt. En konkret produkt av utvärderingsprojektet är den bok som växer fram. Varje seminarium har ett tema, och varje möte resulterar i ett kapitel. Allt sätts samman 2006.
   – Vi gör en samhandling, inte bara samtal.

Mandat

   Både snack och verkstad, således. Ett annat exempel Lennart Svensson pekar på är Kommunförbundets projekt (nummer 16) som samlade grupper från olika kommuner till samtal om utveckling och förändring.
   – Diskussionerna fortsatte i bilen på vägen hem till den egna kommunen. Där fanns både ledning och anställda med. De diskuterade vad de kunde göra, och de hade mandat att göra det.
   – Projekt måste vara kopplade till annan pågående utveckling, till en större strategi för vad man vill med verksamheten.

Varför blir det bättre?

   Hanne Randle är forskningsassistent i utvärderingsprojektet. Hon är anställd på Apel i Lindesberg, ett fristående forsknings- och utvecklingscentrum som studerar och stöder lärande i arbetet. Det drivs med stöd från Arbetslivsinstitutet, kommuner, länsstyrelsen, parterna på arbetsmarknaden och med projektpengar.
   Hanne Randle reser runt i landet, intervjuar och samlar fakta om de 18 projekten inom regeringens satsning. På sina håll har ohälsotalen sjunkit.
   – Men det är svårt att bevisa ett entydigt samband mellan projektet och den förbättrade hälsan, säger hon.

Samverkande faktorer

   Många faktorer samverkar. Man vet till exempel att redan uppmärksamheten kan göra de anställda friskare. Kanske har sjukfrånvaron delvis minskat helt enkelt för att projektet startat och samtalen lyft fram missförhållanden.
   – Att uppleva sig bli sedd och respekterad av cheferna och andra har effekt på hälsotalen, säger Hanne Randle.
   Projekten inom "Försök att minska ohälsan inom offentliga sektorn" har våren 2005 bara pågått i några år. Även av det skälet kanske projektet inte har hunnit påverka verksamhet eller sjuktal i någon större utsträckning.
   – De flesta har inte kommit in i en genomförandefas ännu. Man har formulerat nya arbetssätt, utbildat chefer och gjort medarbetarenkäter. Det tar lång tid innan nya förhållningssätt och arbetssätt ger avtryck, säger Hanne Randle.

Uppföljning?

   För att verkligen se de långsiktiga effekterna behöver resultaten följas upp under lång tid, menar hon. I forskargruppen har man börjat diskutera att söka bidrag för ett uppföljande projekt som skulle gräva djupare i det material som man har fått fram om de aktuella projekten.
   Bland annat har man kunnat se att liknande åtgärder på olika arbetsplatser har gett olika resultat. Vilket är inspirerande att forska mer i.
   – Organisationerna skiljer sig åt på många sätt. Det vore intressant att se vilka mekanismer som påverkar. Är det en enskild chef och eldsjäl, eller kommunens ledningssystem, eller påverkan från staten? Vad är det som leder till långsiktiga effekter och hållbar utveckling?
   – Konkreta saker som fruktkorgar och gymkort kan ha effekt – en friskare kropp orkar bättre att stå emot stress och påfrestningar. Det handlar mycket om att lyfta fram positiva aspekter på god hälsa. Men vad får det för långsiktiga effekter, frågar sig Hanne Randle.

Friskare i Västernorrland

   Sjuktalen har de facto sjunkit på sina håll. Hos landstinget i Västernorrland (projekt nr 5) har det skett en ganska påtaglig förbättring. Kristina Bergqvist, personalkonsult vid Landstingsservice, berättar att sjukfrånvaron i hennes organisation gått ner med över fem dagar per anställd och år.
   Hon tror att ett batteri åtgärder har samverkat. Landstinget hade redan innan regeringens satsning inleddes ett annat hälsoprojekt, FriaA, och börjat driva ett medarbetarskapsprojekt. I FriaA ingick en enkätundersökning, och den ledde i sin tur till ett rehabiliteringsprojekt. Så exakt vad det är som har gett verkan är svårt att säga.
   – Allt sammantaget, tror Kristina Bergqvist.

Stöder processer

   Hon har fungerat som processtödjare. Hon beskriver sig som en diskussionsparter för främst cheferna.
   – Vi tillhandahåller resultatet från enkäterna, beskrivningar av hur personalen upplever den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Cheferna måste själva analysera resultaten tillsammans med medarbetarna och se vad de behöver jobba vidare på.
   – Vi såg bland annat att medarbetarsamtalen inte varit så lysande. Nu jobbar vi med att få dem bättre, på ett strukturerat sätt.
   Landstingsservice tar hand om bland annat städning, kök, vaktmästeri, ambulanssjukvård, resetjänst och hjälpmedel. Hela landstinget med över 8000 anställda berörs av projektet, varav Landstingsservice svarar för cirka 700.
   Numera finns en metod för att angripa problem av olika slag. Man sätter samman en arbetsgrupp som får ta fram konkreta lösningsförslag.
   – Det är de anställda själva, städerskorna till exempel. De vet bäst själva vad som fungerar, säger Kristina Bergqvist.
   I grund och botten är det inget revolutionerande man gjort, menar hon. Men numera jobbar man metodiskt med checklistor och åtgärdsplaner. På det sättet ska projektets erövringar införlivas med det vardagliga arbetet.
   Kristina Bergqvist tror att förändringen kommer att leva kvar efter projekttidens slut vid årsskiftet 2005/2006.
   – Cheferna har fått ett enkelt verktyg för att strukturerat arbeta med arbetsmiljön, säger Kristina Bergqvist.

Roland Cox
Postadress: VINNOVA, 101 58 Stockholm. Besöksadress: Mäster Samuelsgatan 56. | www.VINNOVA.se | VINNOVA@VINNOVA.se
Ansvarig: Carl Ridder Tel: 08-473 31 64 | carl.ridder@VINNOVA.se